Motivation och målsättning i träning

Jag är en tävlingsmänniska. Det skulle du kanske inte tro, du som känt mig ett tag. Eller så ler du bara nu och tänker “det visste jag väl”. Jag förstår förvirringen, och anledningen till det är att jag vill bara tävla om jag kan vinna. Har jag inte en chans så skiter jag i det. en annan viktig faktor är förstås att det måste kännas värt det, all tid och alla eventuella uppoffringar det krävs för att jag ska kunna vinna. Detta är något jag omedvetet reglerar oavsett om det gäller studier, jobb, eller sport/ träningsprestationer.

Efter helgen som varit nu har en önskan om att få tävla på en fitness-scen bara blivit större, men ett mål som satts upp tidigare i år känns inte lika bra längre. Jag kontaktade Team Partner efter att min vän Fredrick som tävlat i Athletic Fitness (AF) tipsat om att det är klubben man vill vara i om det gäller AF.

AF har länge appellerat mig då jag tycker det är fantastiskt den prestation det krävs på själva tävlingsdagen. Det är styrkemoment, av det jag skämtat om tidigare, är de djävligaste momenten du kan tävla i; Chins, rodd i romaskin och dips. I tillägg är det bedömning i symmetri, med lik posering som i Body Fitness (BF), dock utan bling, sko och T-walk.

Mitt mål är alltså att träna upp till en styrka att klara av styrkemomenten i AF. Tar det ett år, eller två? Jag vet inte, men jag ska nå det. Jag fick förslaget om att tävla i Bikini Fitness (BiF) först, nu till hösten. Anledningen till förslaget var att få testat på en tävlingsdiet, och grenen valdes utifrån den fysik jag har – för lite muskelmassa för att tävla i Body Fitness (BF). Jag hade fram tills dess väldigt lite kännedom om grenen BiF. I Sandefjord och Oslo GP har jag därför fått lära mig mycket mer om denna.

Poseringen i BiF  är helt skild från AF och BF, den är mer “modellaktig” och spelar inte på muskelsymmetri utan kurvatur och feminin framtoning. I tillägg kräver grenen mycket bling, skor, smycken, glittrig bikini, naglar, ögonfransar, hår, allt. Utövarna bedöms på hudton, skönhet, utseende av hälsa, “lagom” mycket muskler – vältränad kropp, femininitet, scenframträdande och den som har allt detta på plats gör det bäst. I mitt förra inlägg luftade jag lite mina tankar om att detta inte känns som en sport på samma sätt som BF eller AF men jag förstår att grenen skapats för tjejer som vill tävla i sunt leverne och med låg tröskel.

BiF lockar mig inte lika mycket som AF. Jag hade kunnat göra det för att känna på scenen, men min själ ligger inte i det – och då tappar jag istället motivation för träning. Jag blir stressad över att jag bara har 2 månader på mig att bygga mer massa, och sen måste gå på en tävlingsdiet. Jag blir stressad över poseringen i BiF och när inga av mina värderingar ligger i den tävlingsgrenen är jag rädd att jag heller inte skulle göra det bra, då scenframträdande och utstrålning på scen väger tungt i bedömning. “Har jag inte en chans så skiter jag i det.” …

Topp 3 Athletic Fitness Damer i OGP 2015. Bild: Treningsforum.no
Topp 3 Athletic Fitness Damer i OGP 2015. Bild: Treningsforum.no

Därför går nu tankarna mot att istället bygga 9 månader till och starta en diet i årsskiftet för att tävla i AF till våren 2016. Jag blir tryggare när jag tänker på det. Ja, det är en större utmaning och ja – det är en större risk att jag inte klarar det. Men mina värderingar i det känns rätt och det känns mer mig. Träningen känns på en gång mycket roligare igen. Mycket mat, mycket träning och jag ska bli mycket starkare 🙂

Anna heter jag och är en svorsk jente född -87 som flyttat till Oslo i december 2012. Uppvuxen i Enköping och har studerat och arbetat i Stockholm 2006 - 2012. Har en civilingenjörsutbildning i Medieteknik från KTH och jobbar nu på IT- och managementkonsultbolaget Netlight. Fritidssysselsättningar kretsar kring kost- och näringslära, träning, sociala tillställningar samt små resor här och var. Här kommer du kunna läsa om det mesta som händer i mitt liv.